under the milky way

Lika mycket vansinne som kulturgärning

1992 kom det första numret av den mytomspunna svenska musiktidningen, Pop, ut. Jag var då ett tretton år gammalt popsnöre, en lättpåverkad wannabe med svår anglofili. Det sägs att det är de filmer, böcker, skivor, och tidningar som vi konsumerar i tonåren som vi för resten av livet omedvetet jämför alla former av kultur med. När det gäller mig och tidningen Pop skulle ingenting kunna stämma bättre.

Fastän det snart har gått tjugo år sen jag första gången bläddra i tidningen, och det är över tio år sen den lades ned, går det knappt en vecka utan att jag blir påmind om den. De flesta av Sveriges idag mest namnkunniga och uppmärksammade kulturskribenter - Fredrik Strage, Per Bjurman, Linda Skugge - skrev i tidningen, och fastän de alla idag skriver i olika forum går det nog inte en dag utan att jag läser något de skrivit. Även mina husgudar - Andres Lokko, Jan Gradvall, Kjell Häglund, Lennart Persson - började sina karriärer på tidningen Pop, och än idag ramar jag i princip in allt de skriver och hänger upp på väggen.

Med jämna mellanrum går jag in på Tradera för att se om någon säljer några gamla nummer av tidningen, och varje gång jag råkar vara in på något antikvariat eller befinna mig på någon loppmarknad håller jag utkik efter de första numrena. Fastän jag har en hel del gamla nummer av tidningen nedpackade i någon flyttkartong någonstans är jag långt ifrån en komplett samling.

I väntan på att något förlag ska ge ut en komplett samling är jag tacksam att det finns tidningsnördar som är betydligt mycket mer hängivna än vad jag själv är. Det finns nämligen en hemlig galning där ute som har startat bloggen Tidskriften Pop Revisited. Personen bakom bloggen skriver alltså av texterna ur tidningarna, skannar av bilderna, och lägger löpande upp dem på sin blogg. Ett projekt som är lika mycket vansinne som en fantastisk kulturgärning. 

Gucci Mane | "Round One (Salem Remix)"

Det här med hip-hop. Inte riktigt min grej. Det har dock inte hindrat mig från att under den senaste timmen lyssna på den här remixen av Gucci Mane "Round One" typ tio gånger i rad. Bakom remixen står någon som kallar sig Salem som har fått hipsters över hela bloggosfären att gå i spinn med sin mardrömslika electro.

Gucci Mane | "Round One (Salem Remix)"

Vegetariskt fläsk?

Nu när vi har lämnat Abisko börjar jag ibland att väga för- mot nackdelarna med att bo i Kiruna jämfört med fjällen. Egentligen kan jag inte komma på att vi stötte på särskilt många nackdelar under våra tre år i Abisko, men måste jag välja en särskild så blir det absolut vår spis.

För det första så hade den bara två plattor, något som ibland kunde bli lite problematiskt. Större delen av tiden var det dock inget problem, då var det snarare ugnen som var den stora haken. Den var ju naturligtvis också bara hälften så stor som en standardugn, något som kunde vara jävligt irriterande när man skulle laga mat till ett större antal.

Men värst var det att göra pannkaka.

Under våra tre år i Abisko lyckades jag aldrig, inte en enda gång, göra en vettig pannkaka. Fråga mig inte om det berodde på storleken, effekten, eller det faktum att jag aldrig lyckades få ihop den rätta mängden av alla ingredienser, jag provade nämligen alla möjliga kombinationer.

Jag har någon gång, någonstans, fått lära mig att grunden i ett pannkaksrecept är två-fyra-åtta - två ägg, fyra deciliter vetemjöl, och åtta deciliter mjölk. Detta ska sedan kunna ändras åt både det ena och andra hållet, och jag är till exempel ganska säker på att farsan hemma på Lotusgränd alltid körde tre-sju-tio, ofta med lyckat resultat.

I Abisko testade jag att halvera ingredienserna, lägga till ett ägg, lägga till två ägg, köra lite grahamsmjöl, och Gud vet allt utan att någonsin lyckas, och jag har nog alltid innerst inne trott att allt har berott på ugnen. Därför var jag igår kväll helt övertygad att jag skulle plocka ut en helt perfekt pannkaka ur ugnen här i Kiruna, att alla mina pannkaksbryderier för en gångs skull skulle vara över.

Så blev det inte. Visst, pannkakan blev okej, men inte mer. Därför tänkte jag att jag skulle vända mig till er: vad har ni för tips om man är ute efter den perfekta ugnspannkakan - egentillverkat mjöl, vaktelägg, vegetariskt fläsk? Jag är öppen för allt.

Video Time (Ni som är från Piteå förstår vad jag menar)

Jag flyttade från Piteå 1999, och under de sista åren jag bodde där vågar jag nog påstå att det var få pitebor som hyrde lika mycket film som jag gjorde. En av mina barndomsvänner var snäppet värre och kanske några till, men de kan inte ha varit många. Några år senare, under tiden jag läste filmvetenskap vid Lunds universitet, hyrde jag också en hel del film, dock mest gamla titlar i studiesyfte som var svåra att få tag i via nätet.

Idag minns jag inte ens när jag hyrde en film senast, men den senaste tiden har det här med hyrfilm vid ett flertal tillfällen kommit upp som samtalsämne, och varje gång blir jag lika förvånad när jag får höra att folk faktiskt fortfarande pallrar sig iväg till videobutiken eller bensinmacken för att kolla vilka nya titlar som kommit in. För några månader sen fick jag också reda på att man inte längre behöver lämna tillbaka en hyrfilm dagen efter utan att man istället har en hel vecka på sig att se filmen man hyrt. Så var det ju inte riktigt förr i tiden, men det låter ju som en naturlig utveckling.

En grej som jag verkligen inte förstår är att många av de som jag känner som fortfarande hyr filmer sitter på riktigt snabbt bredband hemma. Oavsett om de skulle välja att illegalt ladda hem en film eller hyra den legalt via någon bredbandstjänst så skulle det ju både gå snabbare och bli billigare. Laddar jag hem ett tv-avsnitt i HD-kvalitet tar det ungefär en kvart, en film i schysst upplösning tar några minuter längre, och då sitter inte jag på varken fiber eller 100 Mb.

Skulle jag dock bestämma mig för att åka iväg till OKQ8 som ligger en bit bort från oss för att hyra en film skulle jag behöva klä mig, gå ut, koppla ur motorvärmarkabeln ur bilen, låsa upp bilen, kliva in, starta bilen, köra till macken, stänga av bilen, kliva ut, låsa bilen, gå in, välja film, betala, gå ut, låsa upp bilen, kliva in, starta bilen, köra hem, stänga av bilen, kliva ut, låsa bilen, koppla i motorvärmarkabeln, och gå in igen. Med lite otur skulle jag även behöva sopa bort snö från bilen och skrapa rutan.

Jag vet inte, ni kanske tycker jag är bekväm, men precis innan jag började skriva det här inlägget lade jag till The Hangover i min downloadlista och den är klar vilken sekund som helst. Jag tycker det känns smidigare.

Jazzhands: "Tjuvlyssnat”

Hon ska spå mig igen sen. Hon spår i latteskum. Alltså de finns de som spår i teblad och kaffe och sånt men hon kan spå i kaffe latte! Hon spådde mig, hon kollade i min latte och det var helt sjukt, hon såg…en utomjordning! Hon sa att det aldrig hade hänt henne förut, det var helt unikt!

via www.folkvett.se